Blod, svett och tårar i slutkvalet...

Herrejisses!!! Det är ju värre att kolla på programmet än att vara i det!!! Idag satt vi på helspänn i soffan och det känns helt overkligt att jag ens har varit med om detta äventyr. Kvalet i Gävle var hur tufft som helst och jag trodde flera gånger att nu är det kört men så fick man en chans till och jag höll mig hela vägen idag oxå.

Mina kommentarer idag har ju inte varit många och det som kommit ur min mun har väl inte varit av stor betydelse heller...mest flams och trams men sånt gör väl TV oxå antar jag och det bjuder jag på. :))

Som vanligt får ni bara se en bråkdel av vad som hänt så här kommer fortsättningen på min lilla berättelse om mitt livs äventyr...

Tidigt på morgonen den 1 oktober körde jag 64 mil till Gävle där nya tävlingar väntade oss 38 som tagit oss vidare till kvalet. Vi hade ingen aning om vad vi skulle utsättas för och vi kastades in i hetluften direkt. Här skulle vi nu tävla i 5 dagar om 14 åtråvärda platser till finalen i Stockholm.

Det var nu andra mötet med den fruktade juryn, Per Morberg, Leif Mannerstörm och Marcus Auyalay. Inspelningen skedde i Gasklockorna i Gävle, en riktigt cool lokal som verkligen passade ändamålet. Vi hade nu alla vars ett förkläde som vi vann på Audition-turnén men för att få behålla detta skulle vi nu utsättas för fler tester och tävlingar.

Det kunde innebära slutet för mig redan andra dagen i Gävle men jag gav mig fasen på att jag skulle vara kvar alla 5 dagarna som inspelningen varade.

 När vi kom in i gasklockan möttes vi av juryn som stod o väntade på oss och framför oss stod även 4 gigantiska trälådor. Vad är nu detta tänkte alla?
Ska vi redan tävla? Jajjamen, så blev det...Men vad innehöll lådorna då?? 

Lådorna öppnades en och en och i dom fanns 4 av de vanligaste råvarorna som finns i svenska hushåll...burktomater, ägg, äpplen och lök. Den femte råvaran var nötfärs som var huvudproteinet i tävlingen. Utmaningen blev att laga en valfri rätt på 45 minuter av dessa råvaror.

Jisses tänkte jag!! Var man tvungen att använda alla ingredienserna??? 

Vad skulle jag göra med äpplet? Det bara snurrade i huvet på mig...biffar, köttfärssås, äppelkaka!! Paniiiiik!!! Det underlättade ju något när vi fick veta att vi inte behövde använda alla ingredienserna.Pust!!! Det vi fortfarande inte visste var vilka tillbehör och kryddor vi skulle få? Bära eller brista....jag kör på biffar igen, det gick hem på audition. Nu hoppades jag bara att det fanns rosépeppar, grönpeppar och grädde så skulle nog allt lösa sig...eller???

Vi ställde upp oss i våra kök som bara innehöll EN platta och 

bredvid oss fick vi se skafferiet.

Ojoj, det var torftigt på hyllorna med bara några få kryddor och tillbehör men där fanns rosépappar och grädde och lite annat. 

Yes, tänkte jag, nu kör vi!!!

Klockan började ticka och alla sprang till skafferiet och hämtade skålar, kastruller, kryddor och sen tillbaka till sina kök. Många stirrade omkring och skar sig på de vassa knivarna och det var ett himla liv runt mig men jag var fokuserad på mitt hela tiden.

Jag fick snabbt ihop mina rosépepparbiffar och min gräddiga rosépepparsås och när Leif kom förbi mitt kök berömde han mig för att jag var snabb med biffarna. Värre gick det med potatisen då det inte var någon fart på min platta. Med bara fem minuter kvar var mina potatisar fortfarande stenhårda 

så jag fick improvisera. 

Panik!!! 

Jag mosade potatisen i en sil och fick till slut ett gott mos med lite klumpar i. Upp med allt på tallriken, snyggt skulle det vara dessutom...

...och där var tiden ute. 

Alla släppte sina redskap och det var dags för juryn att bedöma.

Alla tre gick och smakade och kommenterade och jag fick bra betyg.

Det kändes bra och jag var fortfarande lugn.

Fyra personer skulle få lämna oss redan andra dagen. 

USCH, det kändes inte alls bra, det här är ju allvar och jag vill inte åka ut nu!! Yes, Jag klarade mig och var vidare i tävlingen. Jag lider såå med de 4 som först fick lämna tävlingen.

Vi hade även 4 glada vinnare som direktkvalificerat sig till morgondagens slutkval som vi kunde glädjas åt. Men det kändes fortfarande tugnt att 4 redan fått lämna oss.

Helt slut efter en stressig början kastades vi in i nästa tävling som innebar att 10 till direktkvalificerade sig till sluttävlingen i morgon.

Stresstest 1...

Vi stod alla förväntansfulla och väntade inne i Gasklockan...vad kommer hända idag?? Då kommer det in en traktor med skopan fullpackad av potatissäckar som släpptes ner på golvet framför oss. 

 -Jaha tänkte jag, antingen skulle vi tärna dom eller skära stavar.

Utmaningen gick ut på att göra perfekta pommes frites. Leif visade tekniken och sen gällde det att bli först av 10 att skära 2 kg perfekta pommes frites. 

Det blev åter igen stress och många skar halvt av sig fingrarna och fick plåstras om. Stress i köket är ju inget för mig och jag ville absolut inte skära mig. Fler och fler blev klara och jag kände ju paniken. Jag skar snett och kasserade mer potatis än jag la i skålen kändes det som och det tog evigheter innan min var fylld. Till slut hade 10 personer blivit klara och vi andra stod kvar där med hängd läpp. 

Vad händer nu? 

Hur många får åka hem? 

Åker jag hem?

Ingen behövde åka hem. 

Pust igen!!!

När man trodde det var slut på utmaningar var det dags för nästa stresstest.   Vi intog åter var sitt kök i Gasklockan där var och en hade fått en stor frigolitlåda. Vad kunde dölja sig i den? Jag hade min aningar och när vi öppnade den, besannades min gissning. Rök vällde ut när vi öppnade lådan och i den låg en stoooor kyckling.

 Utmaningen blev att stycka kycklingen. Vissa hade aldrig styckat en kyckling förr, vissa hade fobi för att ens ta i en kyckling. Jag har styckat kyckling men inte så här proffsigt och jag är sååå glad att jag har fått lära mig hur ett proffs gör. Marcus visade först tekniken och uppmanade oss att ta det lugnt, vi hade bara en kyckling så det fanns inte utrymma att misslyckas för då skulle vi underkännas. Åter igen var det först av 10 som direktkvalificerade sig till sluttävlingen.

Jag var som vanligt lugn i mitt kök och så konsentrerad att jag glömde titta upp. Fler och fler blev klara men många fick gå tillbaka för de styckat fel.

 Till slut var jag klar, då var bara 4 godkända.

Yes, 6 platser kvar tänkte jag tills jag fick se kön med alla som styckat klart och som väntade på att bli bedömda. Framför mig stod 8 personer.

-Jaha, nu var det ju kört. Alla såg dessutom ut att ha perfekta delar på sitt fat. Någon blev dock underkänd men det hjälpte ju inte mig för resten blev godkända. Attans!!!! Det verkar som stress inte är min grej.

10 till var nu klara till sluttävlingen, vi andra fick en tredje och sista chans och nu var det allvar för i den här tävlingen skulle 4 till åka hem.

Muffins har jag bakat men aldrig cupcakes och detta blev den sista utmaningen för dagen. Hur skulle detta gå då? Här gällde det att ha fantasi och vi fick ett enormt bord av ingredienser att välja på sen gällde det att skapa den snyggaste och godaste cupcaken på 60 minuter. Jag var snabb med min chokladsmet och först att blir klar med mina cupcakes i ugnen, vilket Leif berömde mig för. Jag hade då god tid för dekorationen.

Jag dekorerade den med en limeglasyr på philadelphia, florsocker, limeskal, och limesaft. Sen toppade jag den med färska jordgubbar som jag skar i små hjärtan samt ett hjärta som jag gjort av smält choklad.

Hur skulle jag få mitt chokladhjärta att stå då? Jo, det fanns ju tandpetare i skafferiet så jag stagade upp den med en sådan. När sen juryn skulle bedöma våra cupcakes blev det väldigt tokigt...jag glömde ta bort tandpetaren och estetiskt blev det ju verkligen inte snyggt. Leif var snabb med att kommentera tandpetaren som han gärna inte ville sätta i halsen och tog bort den...vi glömmer den sa han. Hihihi...oj hur tänkte jag??? Förmodligen inte alls!!! 

Tänk om jag åker ut på en tandpetare nu!!! Wääää!!!!

Huuuu, här känner jag mig liten...

Alla cupcakes var nu bedömda och 4 personer skulle få lämna

Sveriges Mästerkock...måtte det inte bli jag!!! Trots mitt misstag med den lilla tandpetaren så höll jag mig kvar. 

JAAAA, tydligen smakade min cupckae bra.

Jippi!!!! Vad är det jag inte kan göra???

Denna dagen var nog den längsta i mitt liv känns det som. Helt slut av all stress och press åkte vi tillbaka till hotellet. Alla samlades i baren och pratade igenom dagens händelser. I morgon blir det ännu tuffare...som om inte dagens utmaningar räckte till.

Den natten sov jag som en stock...

Fortsättning följer kl 20.00 på TV4 ikväll...