Kycklingen blev mitt fall...

Men va faaan hände?? Jag är ute!! Vad tänkte jag på? Hur tänkte jag? Hörde jag inte vad juryn sa? ”Ni ska nu göra er livs viktigaste rätt” och jag går på ett säkert kort som inte sticker ut alls. På redig smauländska harklar jag fram ”Linas mustiga kycklinggryta med rosmarin” Hur lät det då??

Utan salt fyller Leif dessutom i...

Oh no, nu är det sååå kört!!! Jag vet att jag kan bättre och grämer mig än i dag över mitt beslut jag tog. Men i stundens hetta var det bara detta som ploppade upp i hjärnan så fort jag fick se kycklingen och gjort är gjort. Jag kan inte få det ogjort trots att jag vill. Jag får helt enkelt söka nästa år igen...

Hela vägen hem från Gävle kände jag mig helt tom och var sååå besviken på mig själv och en enda fråga maler i huvet på mig...

VARFÖR GJORDE JAG INTE SÅ I STÄLLET???
Jag saknar ALLT, hela grejen, pressen, stressen och inte minst, mina nya matvänner som jag träffat.

Men kanske var det bättre att åka ut tillsammans med 15 andra i stället för att åka ut i första finaltävlingen nästa vecka?? Vad vet jag??

Trots att jag fortfarande går och retar mig på mitt val av rätt i den sista och viktigaste tävlingen är jag OTROLIGT nöjd att jag kom ända hit. Jag hade aldrig trott att jag skulle komma så långt med tanke på konkurrensen som sägs vara tuffare i år. Med facit i hand, är jag bra på det jag gör och jag kan bara bli bättre. De andra var bara lite bättre och jag slutar ändå som en överlycklig topp 30 i Sveriges Mästerkock 2012.

Det är stort!!!

 Sista utmaningen var att laga en kycklingrätt på 60 minuter. Denna gången hade vi ett välutrustat skafferi med massor av fina råvaror och tillbehör, ändå väljer jag att göra det enkelt för mig. Detta blev oxå mitt fall.

 Spända, förväntansfulla och nervösa väntar vi på startskottet

Klockan startade och alla sprang till skafferiet och hämtade sina grytor, skålar och ingredienser. Jag plockade åt mig kycklingben och kycklinglår, vitt vin, tomater i olika färger, lök, vitlök, morot, rosmarin, tomatpuré och peppar. 

 Jag stekte alla kycklingbitar och brässerade en stund för att få lite steksky. Sen i med allt i en större gryta tillsammans med resten av ingredienserna, sen fick allt stå och puttra länge. Juryn gick runt och provsmakade och ställde frågor under tiden och allt kändes bra men när jag såg vad de andra hade presterat började jag bli osäker. En del av mina konkurrenter hade gjort både två, tre och fyra moment trots att vi bara hade en platta. Shit, vilken konkurrens jag har...här fanns såååå många talanger. Det var lite sent att ändra sig nu...så det fick helt enkelt bära eller brista men ärligt talat så kändes det rätt så kört.

 60 minuter var över och det var dags för bedömning. Var och en fick gå fram till juryn som smakade och gav oss ris eller ros. Jag fick nåt mitt i mellan, varken bra eller dåligt men lite kritik. Ja, ni hörde ju själva att Leif saknade salt. Visst hade jag saltat men inte tillräckligt tydligen. Per sa att det var sting i den, ok, lite bra tänkte jag men Marcus tyckte den var stabbig och ville haft den mer som en soppa då jag inte hade några tillbehör till den. 
Shit...nu är det kört tänkte jag!

 Det är verkligen ingen hit att höra sig själv på TV ;)

 Efter 3 timmar var alla bedömda och nu återstod lite väntan i "green room" innan hälften av oss skulle sollas bort. Nerver av stål...nä du, inte idag kan jag lova. Alla verkade vara i sin egna lilla värld och tankarna bara snurrade i huvet. Bara väntan kan göra en lite tokig. 

Snart dax att få min dom...nervös, lite besviken och orolig 

för att få åka hem blev det dags...

Jag och Jesper fick gå in tillsamman där juryn väntade på att få säga sitt...

Bara en av oss kunde gå vidare. Jag minns orden från Per 

att oavsett hur det går så ska vi vara stolta över att ha kommit ändå hit, 

ni är en av topp 30 och sluta inte laga mat.

Då kändes det lite bättre men jag visste redan att detta var slutet för mig.

Här slutade tyvärr min resa i Sveriges Mästerkock. Jesper gick vidare 

till finalen i Stockholm och jag önskar honom stort Lycka till!!

Och här fick jag lämna mitt förkläde men bara en liten stund...

Vi fick behålla dom och det är jag mycket stolt över. 

Ett minne för livet som inte går att köpa för pengar. :)

 Väl inne i "biktbåset" brast allt och tårarna rann. Trodde jag var stark nog att inte böla i TV men hela grejen jag varit med om har varit så intensiv och fylld med känslor, spänning, förväntningar och upplevelser så det bubblade 
helt enkelt över där inne.

 En av mina favoriter, Jossan "Lille Skutt" Drake. 
Nu håller jag tummarna att du tar hem det här. :)

Det är med glädje som jag ska följa resten av programmet och mina nya matvänner och jag håller tummarna lite extra för Jossan, Patrik och Eva-Lott som jag fick bäst kontakt med under min vecka i Gävle. 
Jag hoppas någon av er sopar mattan och kniper titeln 
”Sveriges Mästerkock 2012”


Tack för mig och vem vet...jag kanske söker nästa år igen
och en sak är säker...jag kommer inte göra kycklinggryta i alla fall. :)